Filippa och jag

Det är flera som velat ta del av Filippas tal som hon höll under invigningen. Det är väldigt svårt för hon håller alltid sina tal fritt förutom lite stödord. Men jag spelade in slutet och har skrivit ner det. Här kan ni läsa vad hon bland annat sa, Det är ungefär efter att hon tackat Olle Björk och Catharina Kumelin för deras fantastiska engagemang för att få till stånd ett Barnhospice i Stockholm:

/……./ 

Jag är glad att vi får en motsvarande fin verksamhet här i Stockholm, i Sverige, faktiskt Nordens första Barnhospice.

Vår tanke har hela tiden varit att det just ska vara ett alternativ, en möjlighet om man så vill och så önskar. Att det ska vara en så hemlik miljö för det lilla barnet som möjligt. Där det ska finnas plats för familj, syskon, för goda vänner att komma och hälsa på. Dit man ska kunna flytta in eller dit man bara ska kunna komma på besök ibland.

Och jag tänker att det ska bli en verksamhet där all den bästa medicinska kompetensen ska finnas. Men också en plats där man kan få prata, om sånt som känns riktigt viktigt, och om de här svåra frågorna i livet. Det ska också få vara en plats där man får busa och leka, där man kanske kan få göra små utflykter, dit det kommer ett band och bara spelar musik ibland. Där man kan få vara ifred, där man kan få vara arg, där man kan få vara ensam eller där man kan få ha sina vänner runt omkring sig. Eller där man bara kan få gå ut i köket och ställa sig och röra ihop en sockerkaka, alldeles själv.

Jag tror att det kanske är det som kommer att vara den största utmaningen. Att verksamheten ska vara så flexibel som möjligt för att möta varje enskilt barns önskemål.

Jag tror också att det är viktigt att det är en verksamhet som är på en plats som vi faktiskt också kan se idag. Det är fantastiska omgivningar, det är vackra miljöer, det är grönt, där man kommer att kunna gå ut och sitta hela året runt. Men det är också nära storstadens puls, det finns bra med allmänna kommunikationsmedel, och så möjlighet för föräldrar och andra att kunna parkera. Kanske också för föräldrar att kunna åka härifrån att själva kunna gå på bio eller att själva sitta ner och prata om svåra frågor kanske nånstans i närheten.

Det är alltid svårt att fundera kring och planera för verksamheter som handlar om när livet tar slut. Men jag tror att vi alla känner och vet att det är extra svårt när livet tar slut alldeles i början av livet.