Filippa och jag

Publicerad den 21 februari 2009 på Newsmill.

Landstingens frihet måste minska och statens ansvar öka för att säkra jämlikheten

Vi vill vara ärliga mot väljarna och vara tydliga kring att sjukvården som vi känner den idag måste förändras. Det kommer i framtiden behövas betydligt mer av ett nationellt ansvarstagande för hälso- och sjukvården. Det kommer att innebära mindre möjligheter för enskilda landsting att styra över den egna verksamheten. Det skriver Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann som här presenterar moderaternas sjukvårdsprogram.

Moderaternas sjukvårdspolitiska arbetsgrupp har överlämnat sin slutrapport till partistyrelsen. Utvecklingen av sjukvårdspolitiken är en viktig del i den fortsatta förnyelse som pågår av Moderaterna i syfte att utforma en genomförbar politik till svar på verkliga samhällsproblem. Arbetsgruppen har jobbat under femton månader och involverat hundratals människor i hela Sverige. Tillsammans med fackliga företrädare, forskare, patientorganisationer och många andra, har vi sökt lösningar på hur morgondagens sjukvård ska se ut.

Till grund för vårt arbete låg en självkritisk insikt om att den moderata sjukvårdspolitiken var i behov av förnyelse. Vi har under lång tid i allt för hög grad diskuterat formerna för sjukvården snarare än dess innehåll. Den offentliga debatten har handlat mer om ägarskap och finansiering än om kvalitet och tillgänglighet. Naturligtvis är formfrågorna inte oviktiga men vem som äger en sjukhusbyggnad kan aldrig vara lika betydelsefullt som vad som pågår där inne.

Vi vill därför en gång för alla slå fast att vi moderater inte ser något egenvärde i en viss driftsform. För oss är det självklart att den som kan ge bäst service också ska få förtroendet att utföra arbetet. Det finns all anledning att tro att landstingen också i fortsättningen kommer att driva de flesta sjukhusen och vårdcentralerna i Sverige. Ibland kommer de att få samsas med verksamheter där medarbetarna har tagit över driften och ibland med andra vårdentreprenörer. En bra blandning förbättrar kvaliteten och stärker patienternas inflytande.

En stor del av sjukvårdens medarbetare kommer att gå i pension under de närmaste åren och många nya medarbetare kommer att behöva rekryteras. För att åstadkomma detta måste vården upplevas som en mer attraktiv arbetsplats än idag.

Svensk hälso- och sjukvård är inne i en period av utveckling. Alliansregeringens främsta fokus är att korta köerna och förbättra tillgängligheten. Ansvaret för de ibland långa vårdköerna faller tungt på den socialdemokratiska sjukvårdspolitik som väljarna röstade bort i förra valet. Glädjande är därför att Alliansregeringen både tillför nya resurser och har lagt fram förslag om att alla landsting ska införa fritt vårdval i primärvården senast den 1 januari 2010.

En ytterligare viktig pusselbit är att skärpa den nuvarande vårdgarantin som syftar till att alla patienter ska garanteras vård i tid. Det som idag är en överenskommelse mellan staten och landstingen bör istället lagfästas och föras in i patienträttighetslagen. Det skulle delvis ligga i linje med patienträttighetsutredningens förslag och garantera att patienten har rätt att välja vård både inom och utom landstinget.

En annan utmaning som kräver betydligt mer uppmärksamhet än vad den har fått är hur ojämlik sjukvården är idag. I hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf uttrycks att målet för hälso- och sjukvården är en god hälsa och vård på lika villkor för hela befolkningen. Varje patient har rätt till denna vård oavsett exempelvis kön, inkomst, utbildning, yrke, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, funktionsnedsättning, sexuell läggning eller ålder.

Tyvärr är det skillnad på vad som står i lagen och den verklighet som människor möter. Sjukvården i Sverige är inte jämlik eftersom patienter i olika delar av landet inte får vård på lika villkor. Tvärtom ser vi att det finns stora skillnader i väntetider, medicinsk behandlingspraxis och förekomst av vårdrelaterade skador både inom och mellan landstingen.

Exempelvis behöver inte invånarna i Halland och Jönköping vänta lika länge på att få besöka en vårdcentral eller att få behandling som invånarna i vissa delar av norra Sverige. Som patient i de olika landstingen har man inte heller samma möjlighet att få de nyaste och bästa läkemedlen vid till exempel reumatism, multipel skleros och cancer i olika landsting i Sverige.

SKL presenterade den 14 december 2008 en mätning av förekomsten av vårdrelaterade infektioner i de olika landstingen och även på olika sjukhusen under november 2008. Förekomsten av infektioner hos de inlagda patienterna som orsakats av vården var mycket stor och varierade mellan 6,2 procent i ett landsting och 16,5 procent i ett annat. Mellan sjukhusen i landet var dessutom variationen ännu större än mellan de olika landstingen. Till det ska läggas könsrelaterade skillnader som innebär att kvinnor inte alltid får vård på samma villkor som män.

Vi accepterar inte en ordning där patienter måste bo i ”rätt” landsting för att få tillgång till de bästa behandlingsformerna. Vad som pågår är ett mänskligt sjukvårdslotteri där den som har turen med sig får rätt behandling medan den som drar nitlotten blir förpassad till sämre läkemedel. Det är inte att leva upp till hälso- och sjukvårdslagens portalparagraf om vård på lika villkor. Det är orättvist och bryter mot hela idén med en offentligt finansierad sjukvård för alla.

Nuvarande system innebär att Socialstyrelsen ger ut nationella riktlinjer i form av rekommendationer till de olika landstingen kring vilken vård och vilka behandlingar som ger mest nytta. Problemets kärna är att det står varje landsting fritt att välja om man vill följa dessa rekommendationer eller inte. Med olika beslut i olika delar av landet följer den orättvisa sjukvård som gör skillnad på patient och patient.

I fortsättningen bör det inte vara möjligt för ett landsting att vägra erbjuda läkemedel som är reglerade på nationell nivå. Patienträttighetslagen ska bland annat reglera patienternas valfrihet, lika rätt till behandling och maximala väntetider. Det kan handla om att få tillgång till en viss behandling, ett visst läkemedel, ett visst hjälpmedel eller på andra sätt ges en bra sjukvård för alla. Dessutom ska det vara enkelt för patienten att få sin rätt prövad.

Vi vill vara ärliga mot väljarna och vara tydliga kring att sjukvården som vi känner den idag måste förändras. Det kommer i framtiden behövas betydligt mer av ett nationellt ansvarstagande för hälso- och sjukvården. Det kommer att innebära mindre möjligheter för enskilda landsting att styra över den egna verksamheten. Samtidigt kan landstingens självstyre aldrig vara viktigare än att ge alla patienter en bra sjukvård.

Bredvid ett fortsatt arbete för att förbättra tillgängligheten bör detta prioriteras under nästa mandatperiod. Arbetet med att skapa en jämlik vård kommer att ta lång tid att åstadkomma, men vi inför nu detta mål mycket tydligt i vår politik, och en första reform bör – förutsatt att det finns ekonomiskt utrymme – kunna tas nästa mandatperiod. En sådan reform bör inriktas på att ta ett första steg för att erbjuda lika rättigheter till läkemedel och hjälpmedel. Exakt hur systemet ska vara utformat måste utredas vidare. Redan under innevarande mandatperiod skulle det kunna vara möjligt att ge en statlig utredning i uppdrag att kartlägga hur stora skillnaderna mellan olika landsting är.

Vi moderater tar nu ett betydelsefullt kliv för att utforma lösningar på sjukvårdens utmaningar. Den viktigaste frågan framöver är inte huruvida verksamheten ska vara privat eller offentlig. Tvärtom är vi alla överens om att sjukvården ska vara solidariskt finansierad via skatten och vara tillgänglig för alla. Vi tycker att sjukvården ska vara rättvis och jämlik för alla och inte vara beroende av var i Sverige man råkar bo.

Filippa Reinfeldt och Per Schlingmann